Ännu en morgon där klockan ringer i svinottan. Det är många sysslor som ska hinnas med innan självaste överhuvudet i familjen anländer. Medan Maria i rask takt tar ut stegen på sin morgonrunda så drar jag på mig städförklädet. Dammsugning, plocka undan och tömma förtältet på diverse attiraljer. Luftmadrassen töms och stuvas undan. Medelåldern i sällskapet kommer att höjas markant när min farmor, far och syster dyker upp. Det kan behövas lite svängrum runt matbordet.
Jag har gjort upp ett schema för våra nytillkomna gäster enligt diverse önskemål. Redan på andra punkten fallerar detta då jag har missuppfattat en önskan om att gå på Rörstrands museum. Våra djupt ärade gäster ville till outletbutiken i samma byggnad, inte kolla på gamla grejer. Annars gick allt enligt plan.
Fika vid ankomst.Rörstrands museum.
Outletbutiken.
Lunch med grillat och som alternativ, sallad med lite chark.
Promenad och visning av campingen.
Dagen avslutas med glass.
Efter outletbutiken, där vi spenderade en ansenlig lång stund, varje pryl måste synas in i minsta detalj, gick vi förbi ännu en av de där butikerna som säljer allt möjligt. Lokalen är enorm och damerna liksom sugs in igenom dörrarna. De kan inte rå för det. Min far som ligger några steg före mig vänder när det går upp för honom vad denna inrättning har till försäljning. Han förkunnar med myndig stämma att han tänker minsann inte spendera sin dyrbara tid där inne men det är fritt fram för övriga att rekognisera bland all bråte.
Jag och min far sätter oss på en bänk och väntar. Vi talar om sådant som övriga i familjen inte har något intresse av. Tekniska grejer. Han visar stolt upp sin nya iPad. Vi är otroligt lika, jag och min far. Samma intressen. Vi skriver, bloggar och fotograferar. Det finns alltid något att prata om och vi trivs i varandras sällskap.
Tunga moln drar in över oss och vi lättar från de något obekväma bänkarna. Ett tafatt försök att skynda på processen inne i butiken går om intet. ”Det får ta den tid det tar” visar damerna med enad blick.
Med grilltång i ena näven och paraply i andra flippar jag burgare och vänder korvar. Ödets nyck släpper regnet när glöden är perfekt. Jag är luttrad och det bekommer mig inte. ”Det finns inget dåligt väder” har någon vis person myntat. Maria slänger ihop en sallad. Samtalet rullar fram och tillbaka. Minnen och händelser från det förflutna bubblar upp till ytan. Det är mycket trivsamt och man vill frysa ögonblicket.
För att smälta maten tar vi en liten promenad runt campingen. Min farmor, som precis fyllt 89, gillar campinglivet. Hon hade mycket väl kunnat tänka sig en stuga eller villavagn. Jag får ombesörja att hon kommer hit så ofta hon vill. Ålder ska inte mätas i siffror. Ålder ska mätas hur status och funktion är på ”maskineriet”.
Tiden går fort när man har roligt och även dennas dagen har ett slut. Min far, syster och farmor lämnar oss i tomhet. Vi träffas inte så ofta och denna dagen kommer att ha en alldeles speciell plats i minnet.
Även om det är fantastiskt roligt att nära och kära verkligen vill komma och hälsa på så har det varit en intensiv vecka. Den närmsta tiden ska vi ta dag för dag och se vad framtiden har att erbjuda. Vi tänker driva planlöst i detta fantastiska hav av husvagnar, tält och glassar!
