Vädrets makter spelar på vår planhalva denna morgon. Solen strålar smeker tältduken torr och förväntningarna om att kunna packa ner ett förtält i ett icke fuktigt tillstånd ser ut att införlivas. För att skynda på processen hjälper jag till med en liten värmefläkt. Man kan riktigt se hur de små demoniska ansamlingarna av rester från dåligt väder krymper och snart är ett minne blott.
Den sista frukosten avnjuts innan förläggningen bryts. Det är totalt åtta pinnar i olika storlekar som håller upp tältet. Inget att lipa över. Jag rör mig som en oljad hankatt och några minuter senare är tältet nertryckt i förvaringspåsen.
Maria jobbar som en furie inne i vagnen. Bolster, pynt och andra lösa föremål packas ner. Det sista jag gör att dra ut livsnerven som har försett oss och vagnen med värme och ljus de senaste två veckorna.
Kabeln rullas ihop och läggs i kofferten.
Maria vill inte gå in i receptionen och checka ut själv. Hon vill att jag ska följa med och skämmas.
Jag erkänner, jag har slarvat bort ett blippkort. Det är inte det första som försvunnit under denna vistelse. Vi gjorde ett försök med eget kort till Liv.
Det höll ett par timmar.
Jag bannade tösen för detta men står nu alltså själv med mössan i hand och blicken i golvet.
Resan hemåt går fint och tröskan som enträget vägrade att köra åt sidan norr om Grästorp skapade en kilometerlång kö och färden tog lite längre tid än vanligt.
Nu ska allt packas upp och läggas på plats.
Jag och familjen vill tacka alla för glada tillrop och kommentarer.
Tack för den här resan och på återseende.
Jag hojtar till när Campingdagboken finns för nedladdning i sin helhet.
Med vänlig hälsning, Ade med familj.
