Det är nu det händer. Äntligen! Det är dags att kliva upp och göra oss redo för semesterns sista tur med lopplådan.
Det mesta är packat. Jag sveper med blicken över högen med väskor, påsar och kylbagen.
Något måste vara fel.
Så här lite packning har vi inte ens när vi går till tvättstugan.
Jag tittar på Maria. Hon möter min blick med en axelryckning.
Det är alltså inte mer?
Jag tar inte diskussionen vidare utan rycker tag i närmsta väska och halvspringer ut till bilen. Låt oss komma iväg innan någon av den kvinnliga delen av familjen hittar fler nödvändiga saker att öka på lastvikten med.
Maria följer väderprognosen i telefonen som om hon hade satsat snuskigt mycket pengar på fel häst. Vi har inte samma tur som för två veckor sedan. Det är bara titta och se regnskurarna dansa förbi utanför fönstret. Det här kommer att bli en prövning!
Vi visste redan vilken plats vi skulle ha. Den kollade vi in förra gången det begav sig. Det märkliga med dessa platser längs denna gata är att de är liksom spegelvända. Det går inte att backa in på anvisad grusplats. Då får du inte plats med förtältet inom markeringarna. Vi måste alltså vrida den med röva ut så att säga. Det är just nu som jag är överlycklig för att vi inte har en boogievagn utan mover. Vi snurrar enkelt runt den lilla vagnen, jag och Maria.
Det regnar under hela tiden vi trixar med husvagnen. Så fort stödbenen är nere, elen kopplad och vattnet är påfyllt upphör det.
Som två blöta katter släpper vi in ”The princess of drama” in i vagnen. Hon satt hela tiden i bilen med nyllet monterat i mobilen. Det märks att hon fyller tonåring nästa år.
Vet ni förresten vad en influencer väger?
-Ett instagram!
Jag lägger presseningen över det som en gång var en fantastiskt grön och fin gräsmatta men som nu mest liknar en leråker. Den där leråkern är ganska lokal. Precis framför dörren där pallen ska stå kan man säga.
Typiskt.
Nu börjar det bli lite bråttom. Vädrets makter är för ett ögonblick på vår sida.
Ut med tältet och nästan bära och trä i det i skenan samtidigt för att undvika lerpölarna.
Liv ser mina mödor och tro’t eller ej, hon kommer ut för att hjälpa sin gamla far.
Vi lever ett väldigt spartanskt liv i vårt förtält. Vi har inte kommit så långt med attiraljer och utrustning. Vi har ett bord och fyra stolar.
Detta är fjärde säsongen och vi ha klarat oss med det. Jag är dock sugen på ett litet avlastningsbord för olika ändamål. Fläkt i hörnet, ställplats för ölen när vi sitter utanför tältet och steker fläsket i solen.
Japp, ett sådant bord vill jag ha.
Den numera traditionella promenaden till Hjärtbergs fick ersättas med en bilburen resa på grund av det stabila vädret. Lite förrådspåfyllning så att vi klarar helgen. Förhoppningsvis är det väder för att tända grillen. Hamburgare står på menyn. Jag är otroligt svag för hamburgare.
Kvällen bjöd på vackert men något kyligt väder. Vi satt hos våra vänner i deras förtält. De hade brett ut sin förtälltsmatta. Det har inte vi eftersom vår pressening hade fungerat bättre som durkslag. Det är också något vi ska kolla på. Riktigt underlag.
Efter en macka tryckte vi ner oss i sängen och släckte lampan. Det är svalt och skönt i vagnen.
Med vänlig hälsning, Ade.
