Författare: Fredrik Adetoft

För en gångs skull sover jag natten igenom. Orsaken till det måste vara kudden jag lade under madrassen i går kväll. Jag har problem med att sängen gör en dipp och bildar en liten nedförsbacke precis där mina knän börjar. Mina väloljade 43:or hänger således fritt i luften eftersom jag oftast sover raklång, fast på sidan. Resultatet är oundvikligt. Mina knän värker. Nu verkar det som om jag har hittat lösningen på problemet. En av Marias alla prydnadskuddar!

På promenaden fick vi med oss våra grannar Daniel, Emelie och lilla Agnes. Det känns som om det är varmare i luften än igår men kylan håller i sig. Vi strosar runt på vår numer obligatoriska runda. Vi får hoppas att solen gör sitt snart och värmer våra frusna själar.

Promenaden gör oss gott och vi kan ta tag i dagens göromål, att göra så lite som möjligt. Det gjorde jag igår också men blev inte riktigt klar. Grannarna är i väg och vi, eller Maria rättare sagt, sysselsätter Agnes. Jag bara ”är”.

Marias syster och tillika mor till Daniel kommer på besök. Det fikas i den varma vårsolen. Emelie slår upp ett dricksglas med champagne. En trettioårspresent som äntligen får korken amputerad. Det var detta ögonblick hon har väntat på. Att få sitta i sin nyinköpta baden-baden, parkerad i solen på altanen och dricka bubbel. Underbart!

Det blir riktigt härligt i solen. I skuggan råder fortfarande vinter. Vinden är obarmhärtig mot bar hud. I lä och på solsidan kan man visa upp sin likbleka lekamen. Det är många på campingen som lägger grunden till sommarens läderhud.

Grillad korv och en kortare promenad till affären. Den sista natten på några veckor närmar sig. Jag längtar redan till nästa sejour. Men vi är inte riktigt klara än. Morgondagen bjuder säkert på nya öden och äventyr. Häng med!

• 

• 

• 

• 

Vi vaknar åter till en vacker morgon som är kall och krispig. Jag ligger efter med mitt skriveri och det ser inte ut som om jag kommer ikapp idag heller. Maria envisas med att gå upp tidigt och dra med mig på promenad. Jag protesterar mest för sakens skull. Naturligtvis följer jag med min bättre hälft. Vi avhandlar lite av varje i våra samtal om ditten och datten.

Att promenera är ett bra sätt att rensa tankarna. En grillhörna ska göra förläggningen komplett. Platsen är klar men inte vilken pjäs som ska pryda den. Jag vet egentligen vad jag vill ha. Grill är något som jag kan.

Maria gör så gott hon kan för att leda in samtalet på nya spår men jag återvänder hela tiden till grillad mat. Efter en stund tröttnar hon och säger med tyngd i rösten ”I morgon är det du som äter frukost innan promenaden!”. Jag går skamset bredvid i tysthet, hela tiden ett steg efter, och fortsätter att drömma om Bacon Explosion, Hotwings och annat som har byggt denna vackra kropp.

Medan Maria tar hand om den lilla korvfabriken Agnes så att mor och far kan montera sitt vindskydd i lugn och ro, passar jag på att koppla avlopp. Med stor tacksamhet mottog jag av de förra säsongsgästerna på vår plats, ett knippe rör och diverse kopplingar. Det var inga större problem att koppla ihop ett fullt fungerande system. Jag lånade verktyg av närmsta granne som har en hel verkstad med sig. Vilka härliga människor!

Det blir den första påskafton utan traditionell påskmat. Vi grillar hamburgare istället. Det smakar ypperligt! Det är ju snart midsommar och då blir det ungefär likadan mat som vi äter till Jul och Påsk.

Kvällen lider mot sitt slut och jag hoppar i säng innan 22. Maria fastnade vid teven och kravlade sig ner i sängen ett par timmar senare.
Vi hörs i morgon!

• 

• 

• 

• 

Efter gårdagens tidiga tapto vaknar vi till en solig men kall morgon. Jag sitter med mitt morgonkaffe och skriver. Maria vaknar till och innan tuppen gal är också hon uppe.

Det vankas promenad i ottan.

Vi går vår vanliga väg. Genom villakvarter längs Gamla Läckövägen. Vi passerar Skogshyddan och viker av till höger och beger oss in i Giacominaparken. Det är en högljudd kakafoni i trädkronorna av brunstiga små fåglar som gör sig redo att möta våren.

Vi rundar Villa Giacomina och går längs vattnet på vår väg tillbaka. Villabadet, Lockörns lilla båtklubb och hundbadet. Vi tröttnar aldrig på dessa vyer och nu när vi har säsongplats är det en fröjd att följa desamma i årstidernas skiftningar. Vi är lyckligt lottade.

Det vankas jobb. Inget avancerat. En halvmånads chimpans hade fixat detta med bravur. Fästa tältet ordentligt, spänna duken och lägga in golvet. Lätt som en match och det är avklarat fortare än kokt sparris.

Inom en snar framtid ska det ändras lite på uppallningen. Konstruktionsändringar om ni så vill. Men det tar vi en annan gång.

Maria skrubbar möbler, torkar tältmattan och hjälper till med lilla Agnes. Det är en fröjd att närma sig slutet på etableringen. Klar blir blir man väl aldrig. Det finns alltid något man kan pilla med.

• 

• 

• 

• 

Campingdagbok 2023-04-06

Efter den skurna torsdagens arbetspass äntrar jag hemmet och möts av familjen som står uppradade i hallen. Med nigningar och bockningar saluteras jag välkommen hem till påskens stundande festligheter. Precis som traditionen kräver för en man i min ställning.

Önsketänkande!

Maria har packat, städat, tvättat och har mycket välförtjänt slagit sig ner i soffan i väntan på att kejsaren utan kläder ska komma hem. Liv går också i väntans tider. Hon blir snart hämtad och far ut i obygden någonstans på Dalboslätten.

Det är massor av tankar som far genom mitt huvud. Bilen strävar på i den kyliga eftermiddagsluften. Kommer min uppallning av vagnen att duga? Hur ska jag göra för att fästa tältet ordentligt mm. Jag har egentligen alla svar men behöver ändå få detta bearbetat i min lilla hjärna.

Daniel och Emelie är redan på plats. Jag och Maria skäms lite. Vi har belamrat deras förtält med våra prylar och i tisdags förmådde vi inte våra kroppar att fortsätta jobba. Det blir det första vi gör i morgon förmiddag.

I gemensam tropp vandrar vi långsam till Hjertbergs för att proviantera. Förra årets pantflaskor som legat i dramaten, kvarglömda, ska äntligen återvinnas. Maria skulle prompt köpa ett våffeljärn🤷🏼‍♂️.
Dramaten är fylld till brädden och vi vandrar hem i skymningen.

Kylan sänker sig över nejden och det är skönt att krypa in en varm och mysig husvagn. I morgon väntar åter arbete.

• 

• 

•