Ades World

Författare: Fredrik Adetoft

  • Campingdagbok 2022-07-04

    Campingdagbok 2022-07-04

    Jag vaknar ur mardrömmen med ett ryck. Panikslagen sätter jag mig upp i sängen. Det dånar i hela husvagnen! Jag vet inte om det är dröm eller verklighet. Klockan visar 03:00 och jag rusar upp för att titta till så att tjejerna i förtältet är okej. När jag öppnar dörren och ser de små liven invirade i bolster inser jag att det regnar. Det verkligen öser ner och ljudet av dropparna som slår mot taket är öronbedövande. Det var alltså inte jordens undergång. Bara hederligt svenskt sommarväder.

    Vid frukost pratar vi om nattens händelser. Vi hade vaknat allihop av det massiva vattenanfallet mot vagnen. Lyckligtvis kunde vi alla somna om torrskodda. Tält och vagn håller vad de lovar. Vi drar oss länge denna morgon.

    Vädret bjuder inte in till några större utomhusaktiviteter. Det blir chill på förläggningen. Efter frukost skyndar Maria iväg på en promenad mellan skurarna. Jag tar bilen för att hämta Alfred i Vänersborg. I eftermiddag ska Oskar firas. Han fyllde 24 i går. Efter avslutat förvärvsarbete kommer han hit för att bli bjuden på mat.
    Töserna har tälthäng och sysselsätter sig med att kolla TikTok. Det är så man gör nu för tiden.

    Oskar dyker upp och vi gör oss iordning för vidare transport till det bokade bordet som står redo på Pinchos klockan 17:00. Vi gillar Pinchos. Konceptet med en app, alla smårätter och inramningen tilltalar mig. Jag trivs där. Det har kommit upp massor av laddstolpar på parkeringen och naturligtvis passar vi på att förena nytta med nöje.

    Efterrätten tar vi som seden bjuder i campingens glassbar. Mätt som jag är blir det en kula cookie dough med kolasås. Kvällen är i antågande och killarna bryter upp för att påbörja resan till Vänersborg. Töserna glider runt på campingen. Jag och Maria landar i soffan. Jag skriver i min analoga dagbok. Maria växlar mellan Lotta på Liseberg och att scrolla på telefonen.

    Stunden är påtagligt njutbar.

  • Campingdagbok 2022-07-03

    Campingdagbok 2022-07-03

    Väckarklockan ringer för andra gången denna semester. Första gången var när Oskar skulle masa sig iväg till jobbet för några dager sedan. Nu ringer den ilsket på hyllan ovanför huvudänden av sängen för att jag och Liv ska åka till Vänersborg och plocka upp Maya, Livs kompis. Jag gör ett tafatt försök att skriva dagens camingdagbok men inser snart att tiden inte räcker till. Jag får försöka hinna med det ikväll.

    Resan går som planerat utan incidenter och vi passade på att kolla till Alfred och status på lägenheten. Det såg inte ut som något bombnedslag så vi kunde strax lämna stadens sus och dus för vidare transport till Lidköping och Kronocamping.

    På något märkligt sätt har jag fått nys om att det pågår tävlingar i radiostyrda bilar på motorstadion här i Lisch. Det lilla barnet i mig skriker och hoppar exalterat och jag smittar av mig till Daniel som ögonblickligen frågar ”regeringen” om lov. Det passar utmärkt får vi till svar. Damerna har en planerad shoppingrunda så det är bara för mig och Daniel att dra iväg.

    Det är ett skådespel. Ett Grand Prix i miniatyr. Det skruvas, snackas taktik och trimmas i depån. Det duggregnar och banan är blöt. För att vinna idag krävs regndäck och justering för vått väglag för att vinna. Det är sant, det finns alltså regdäck även för radiostyrda bilar. Vi står där som barn på självaste Julafton i flera timmar. En foodtruck levererar käk. Efter sista finalen knallar vi sakta mot bilen och tjattrat som två tonårsflickor om vad vi har sett. Det är snart tävlingar igen och jag ska försöka ta mig dit.

    Vädret tillåter inga större utsvävningar. En sista middag med Daniel, Emelie och lilla Agnes inmundigas på Sjökanten. Jag och Daniel skyndar oss till husvagnen för att kolla på Formula1. Jag får glass levererat av Maria. Hon är ju bara bäst alltså!
    Det ena loppet avlöser det andra. Indycar med ett par svenskar ska ta runt 80 varv. Jag vet inte varför jag gillar dessa formulabilar. Jag är ju inte så motorintresserad för övrigt. Men spännande är det.

    Målflagg viftas och klockan har övergått till kväll. Det unga paret har en plan. Agnes ska sova i bilen. Därav den sena hemresan. Vi följer dem till bilen och tar farväl. De kommer snart tillbaka.

    Efter iordningställande av förtält och bäddning för de två fjortisarna kommer en tomhet över oss. Vi har haft huset fullt sedan i torsdags och helt plötsligt är allt tyst. Dock håller tjejerna låda in på sena natten. Jag sätter mig vid datorn för att skriva. Det går inte. Jag är för trött och snubblar på orden. Det får bli dubbla inlägg i morgon.

    Fnittret blir allt mer avlägset ju hårdare John Blund trycker mitt ansikte i kudden. Jag somnar med boken över näsan.

  • Campingdagbok 2022-07-02

    Campingdagbok 2022-07-02

    Efter morgonens brakfrukost hade vi familjeråd om vad denna dagen kunde tänkas innehålla. Våra ärade gäster hade ett önskemål om att hinna med Läckö slott innan nästa familj, Marias syster, anländer någon gång under sen förmiddag.

    Sagt och gjort, Vi packade in oss i bilarna och drog iväg mot Kållandsö. Detta är ett besöksmål som vi återkommer till varje år. Nytt för oss var den alldeles utmärkta laddplatsen på parkeringen. Trots att det var mycket folk så fanns det gott om tomma parkeringar bland de 20 uttagen. Härligt!
    Vi brukar alltid ta den guidade turen men idag fick det bli lightversionen på grund av tidsbrist. Vackert väder men i blåsigaste laget.
    Fängelsehålan, det enorma köket och slottskapellet fångar alltid min fantasi. Tänk att bara för en sekund få se allt detta när det var i bruk anno sent 1600-tal.

    Platsen är tacksam för fotografering. Det hänger stora systemkameror runt halsen på många av turisterna. Och de hänger oftast kvar där. Jag nöjer mig med mobilkameran. Den är otroligt kompetent och för sådan amatörfotografering som jag håller på med duger mobilen alldeles utmärkt. Jag noterar att flertalet med svarta lådor på magen även de använder sig av mobilen i många fall. Som sagt, dra fram mobilen och börja fotografera.

    Bilen är fulladdad när vårt korta men intensiva besök på Läckö slott är över för denna gång. Underbart! Vi susar hemåt för att möta upp nästa gäng.
    Magen undrar om det blir någon mer mat idag än den där frukosten för flera timmar sedan och kurrar ilsket. Lunchmenyn skrevs redan igår och på den står det korv i stora lass. Grillen tänds och det dukas fram bröd och annat som man inte kan vara utan när det vankas grillad korv med bröd. Mätta och glada i hågen pratas det om bad bland de yngre. Eftersom det är en hund med i sällskapet blir det en promenad till stranden där de allra flesta djur är välkomna att hoppa i. Även fåglar får bada där enligt skylten. Jag stannar hemma i vagnen och styr upp iordningställandet av kök och husrum efter den överdådiga taffeln.

    Det vankas glass även denna afton och bannemej, jag tog en marängsviss.
    Kvällen bjuder på ett vacker och mäktigt skådespel över himlen. Solen klämmer sig ner mellan träd och husvagnstak. Med solens frånvaro rullar molnen in.
    Morgondagen är planerad och enligt den planen är det bäst att jag lägger mig i tid.

  • Campingdagbok 2022-07-01

    Campingdagbok 2022-07-01

    I vanlig ordning marscherar Maria iväg med bestämda steg på sin morgonpromenad. Vädret står oss bi och det verkar som om himlen kommer att vara mestadels i blå nyans under denna första julidag. Jag får rapporter från Maria under tiden. Natursköna bilder på vackra vyer längs hennes rutt. Även en del djur fastnar på bild. Det finns ett parti nedanför Giacominaparken där det huserar Vinbergssnäckor. Det är fascinerande att se dessa enorma snäckor med sina stora hus. Jag läser lite på det som en gång bara var en fluga, Internet, om att Vinbergssnäckan är inplanterad i Sverige och anses vara en delikatess.

    Våra gäster anländer i samlad tropp från hotellet. Förtältet förvandlas snabbt till ett bollhav och lekland. Det blir mycket focus på det lilla charmtrollet Agnes. Kanske kan hon vara här själv med oss nästa sommar. Då ska jag lära henne allt jag kan.

    Damerna i sällskapet tar en promenad till Hjertbergs. Liv behöver stärka upp garderoben. Jag och Daniel stänger in oss i husvagnen och kollar Formula1. Ac-n brummar och sprider en härlig svalka. Förtältet är obeboeligt.

    Värmen är obarmhärtig. Planen att strosa runt på Läckö slott med omnejd läggs i malpåse med tanke på den lilla tösen. Det blir en dag på stranden. Jag sitter först ett tag i solen för att steka lite fläsk. Det blir snart outhärdligt och en flyttlasset går till en skuggigare och svalare yta.

    När jag senare svalkar mig i servicehusets dusch ser jag att min framsida äntligen skiftat färg. Från likblek till grisrosa. Dock får jag stå på händer och sola nästa gång. Strax under naveln och neråt byxkanten är det fortsatt evig skugga och sikten skyms av svullen buk.

    När de andra frossar i solen söker jag och en sovandes Agnes skugga. Det finns få ställen att finna när solen står som högst. Bakom vagnen hittar vi en plats där svalka råder och en svag bris fläktar i sommarvärmen.

    Det obligatoriska besöket i glassbaren missar vi inte. Det är en ljuvlig afton. Vi har bara ätit en fräsch lunch. Hungern är inget problem i värmen. Törsten däremot. Men äta måste man göra.

    Vi grillar lite korv efter att den lilla har sovit middag. Tiden rinner iväg och sällskapet söker nattvila på hotellet. Jag, Maria och Liv tar en sväng på campingen. Det är fullt ös i och runt Sjökanten. Vilken härlig stämning. Kvällen är ljummen och känslan av att vi har gjort rätt växer sig allt starkare.