Ades World

Författare: Fredrik Adetoft

  • Menisken

    Menisken

    Hör nu på govänner så ska jag för er berätta, vad en gosse gjorde, en dag i sköna maj.

    Min känslostyrda tonårsdotters trotsiga smäll i dörren sätter fart på min lätt överviktiga gubbkropp. Min höjda röst var för döva öron och som en lurvig brakskit drar hon iväg ut i försommarkvällen. Det är som att bli klickad mitt i ett telefonsamtal. Jag blir rosenrasande! Detta måste vi lösa här och nu.

    Innan jag har kommit upp ur min numera smått nedsuttna fåtölj, fått på mig mina snabbaste skor är skymten av min avkomma ett minne blott. Jag halvspringer runt på området på måfå men hon står ej att finna. I all hast glömde jag min telefon och hastar hem för att kolla var hon håller hus. De är smarta de där mobilerna. Jag ser i telefonens skärm var hon befinner sig på några meter när. Hon är fast.

    Vi klarar ut händelsen och är åter i den bräckliga, kärleksfulla bubbla som man lever i när man har tonåringar.

    Ett par dagar senare börjar jag få ont i knät. Det har jag haft förut. Det är bara det att nu vill inte värken ge med sig. Jag stapplar mig igenom semestern som en trött Zeb Macahan. Någon vecka in i arbetslivet blir min situation ohållbar. Jag tar tag i mitt problem.

    Efter några månader av läkarbesök, magnetröntgen och träning enligt fysioterapeutens alla regler, ligger jag nu under kniven på Calanderska i Göteborg för att genomgå en operation av ett stycke menisk i mitt högra knä.

    Jag har aldrig blivit sövd förut. Kanske är jag feg, försiktig eller helt enkelt smart som inte utsätter mig för farliga situationer.

    En lätt surrealistisk känsla infinner sig när jag vaknar upp och stirrar rakt ut genom ett fönster. Trädens kronor är fortfarande gröna. Jag är härligt omstoppad i den varma sängen och jag sluter mina ögon igen. Mina tankar går till Oskar och Maria som sitter i foajén och väntar. De har suttit där några timmar nu. Sedan försöker jag minnas just den stunden jag somnar.

    ”Ta ett djupt andetag och tänk på något fint” säger en röst. Jag ligger nytvättad, rakad och klädd i vit särk. Vår nya husvagn dyker upp på näthinnan för ett ögonblick och sedan minns jag inget mer. Märklig känsla.

    ”Andas Fredrik, andas.” säger en förbipasserande sköterska. Jag tittar upp och drar ett djupt andetag. Likt älvor som dansar på ängen om morgonen, skrämda av solens första värmande strålar, försvinner narkosens dimmor ur min kropp.

    Det står en bricka med juice, kaffe och en fralla på det lilla bordet bredvid mig. Det smakar himmelskt efter ett halvt dygn av fasta. Jag ber om en kopp till.

    Bedövningen sitter i när jag för egen maskin tar mig ner till Maria och Oskar. Oskar ska agera chaufför och min bättre hälft Maria har omedvetet varit ett moraliskt stöd som gjorde denna dagen till det bättre.

    Hamburgaren på Gyllene Måsen lägger sig som bomull i magen. Sällan har det smakat så bra med skräpmat. Jag är vid god vigör och humöret är på topp.

    Nu väntar en period av återhämtning och stärkande träning. Hur lång tid det tar är lite upp till mig och min karaktär. Jag känner mig stark!

  • Slagsida.

    Efter lite logistiska utmaningar rullar vi näst intill ljudlöst in på campingen.

    Den lilla elbilen ger ifrån sig ett behagligt surrande när vi kryssar oss fram bland glest utspridda grupper av campare som vägrar ge upp.

    Kidsen är lämnade i befintligt skick hos en väntande mor. Dotter och son ska ”stjälpa” till med lite målning i något rum. Sonen är i grunden målare men sadlade om till att rädda mindre simkunniga i stadens badhus. Väskan med diverse målarattiraljer som stått i förrådet får åter vädra frisk höstluft.

    Efter en skarp högersväng tornar vår vagn upp sig. Tältet ser sträckt ut och sidorna kramar stommen som en duk kring en flygplanskropp. Det lyser hemtrevligt av de automatiska lamporna som tänds i skymningen. 

    Det är höst. Inne i tältet är det kylslaget och vi ställer av all packning på tältmattan. Jag låser upp dörren och öppnar försiktigt. Det är alltid med en viss spänning vi slår upp portarna till vårt andra hem. En varm bris och en fräsch doft av nytt slår emot oss. Helt underbart. 

    Tillvalet iNet Box till Aldesystemet visar sig vara en lyckoträff. Värmen slog jag på hemifrån någon gång under dagen och nu, tidig kväll, möts vi av en varm och mysig vagn som är redo att tas i besittning. Endast några få moment som att vrida på gasolen och koppla vattnet återstår.

    Middagen klarade vi av innan vi åkte så det är fritt fram att slänga fram godiset och slänga sig i soffan. På teven flimrar Idol. Jag läser nyheter på telefonen. Det är en märklig värld vi lever i.

    Jag förflyttar mig till dinetten. I det svaga skenet från batteridrivna värmeljus skriver jag dagbok. 

    Det är en ynnest att ha denna tillflyktsort för återhämtning och att få sinnesro från den annars ibland stressiga vardagen. 

    Nu blir det slagsida i soffan resten av dagen. En god bok, god mat och det bästa sällskapet i form av Maria. Underbart!

  • 2022-07-12 Campingdagbok

    2022-07-12 Campingdagbok

    Jag utgår ifrån att det tar sin tid att bo in sig i vagnen. Just nu har vi någon form av ett organiserat kaos i skåp och lådor. Syns det inte så finns det inte är vårt motto den här sommaren i nya vagnen. Jag är ödmjuk inför uppgiften. Vi har inte bråttom. Planer på att införskaffa diverse lådor i olika storlekar och former för att på något sätt bryta trenden med att ”kasta” in sakerna växer fram. Maria har dock färgsättningen på lådorna som enda krav. Annars har jag fritt spelrum.

    Frukost i det fria tillsammans med våra gäster från Kungsbacka. Jag är ingen stor uteätare. Djur av den mindre hygieniska sorten spatserar runt på diverse pålägg. De surrar runt från den ena yoghurtburken till den andra, nyss komna från miljöstationen längre ner på gatan. Den stigande solen smälter smöret och osten svettas. Nej, jag är ingen uteätare.

    Det fantastiska vädret bjuder in till aktiviteter runt och i poolerna på Framnäsbadet. Vi har en liten knatte på ett år i sällskapet så Maria tar uppgiften att sitta i barnpollen och skvätta vatten på stort allvar. Jag tar några simtag i bassängen för syns skull. Nu har jag badat och kan med gott samvete breda ut min lekamen på gräsmattan och ha flygspan resten av dagen.

    Gräsmattan svärmar av vita fjärilar. De vackra små flygfäna fladdrar omkring över den välklippta gröna ytan som om det inte fanns någon morgondag. Det är inte lätta att fotografera i deras nervösa tillstånd. Jag stapplar runt som Quasimodo i badbyxor med mobilen och försöker fånga de vingbeklädda larverna. Det är en syn för gudarna.

    Den lilla jäntan har fått nog av vatten och värme. Det är dags att bryta upp. För enkelhetens skull beställer vi hela kostcirkeln i form av pizza. Det passar bra när man är utmattad av dagens aktiviteter. Min plan var, att efter den kulinariska explosionen, inta husvagnen och inte göra så mycket mer. En plan är just en plan och inget som är ristat i sten. Det fick jag lära mig den hårda vägen.

    I samlad tropp marscherar vi mot Framnäs köpcentra. Det ska handlas, igen. Jag gör avbön och sätter mig i det relativt nya fiket utanför Ica. En latte och en mazarin på maten medan jag sträcker ut mitt onda knä. Resten av skaran försvinner som löv i en höststorm. Det går ingen nöd på mig. Jag älskar att sitta och samla intryck från min omgivning.

    Väl tillbaka på campingen är det dags att fylla på med glass. Nu börjar det spänna över buken efter dagens kaloriintag och det är med tyngd jag slår mig ner i soffan när vi äntligen är tillbaka i husvagnen. Jag sitter och kollar på radiostyrda bilar. Tänk att de bara är några knapptryckningar bort. Vips!, så ligger det en i varukorgen med leverans innan helgen. 

    Klockan klämtar och den lilla tösen har kämpat tappert. Vi har överskridit tidsgränsen med råge. Tröttheten gör sig påmind och vi bäddar i förtältet för den lilla lyckliga familjen. Hoppas att de får en god natts sömn där ute. I morgon är en ny dag.

  • Campingdagbok 2022-07-11

    Campingdagbok 2022-07-11

    Måndag och konvalescens efter den gångna helgens bravader. Vi drar upp rullgardinerna först när tidig förmiddag pockar på förtältet. Vädret är förunderligt vackert. Under dessa veckor kan jag räkna de korta sejourerna av regn på mina fem fingrar. Bra semesterväder helt enkelt.

    Vi går lite i väntans tider. Våra vänner Ida och Micke med barn kommer i eftermiddag med deras vagn. Det blir ett kärt återseende. Vi har inte träffats på ett helt år.

    Vi gör en kylskåpstömning när magen börjar kurra framåt middagen. Grillade korvar värms i den tysktalande micron, den öppnade burken med potatissallad ställs fram. Det finns även några korvbröd i frysen som kommer väl till pass. Inget ska förgås.

    När våra vänner har etablerat sitt läger och kommit iordning är det dags för glass. I gemensam tropp spatserar vi mot den inrättning som står för utskänkning av nämnda delikatess.

    Med trinda bukar och med nöjda leenden är det dags för inspektion av vår nya vagn. Vi blir sittandes in på kvällen i samtal om allt och inget. Rastlösa och trötta barn gör att vi bryter sammankomsten för kvällen. Vi sitter kvar när vännerna går hem till sitt. Maria kollar på teven, jag sitter i min hörna och skriver.

    I morgon kommer åter Daniel, Emelie och lilla Agnes för att tillbringa en natt i förtältet. De har blivit helt sålda på camping och vill uppleva detta fantastiska liv en sista gång innan plikten kallar.