Känslan av att inte behöva göra någonting tar över min kropp. Kroppen går in i ”limp mode” och förmiddagen försvinner i ett töcken. Maria vandrar på sin promenad, tjejerna hänger en stund i stan. Jag gör minsta möjliga. Om jag inte blir klar med det idag så fortsätter jag i morgon.
Det är grått på himlen men appen lovar sol under dagen.
När alla åter är samlade somnar den kvinnliga delen av sällskapet. Jag sträcker ut mig på soffan men dåsar mest. En välbehövlig siesta. När tarmen börjar skrika efter mat vaknar vi till och tar den enkla vägen till fyllda bukar, pizza.
Det är strålande sol men molnen tornar åter upp sig i fjärran.
Jag är mätt som Krösa-Maja efter tabberaset i Katthult men vi kan inte missa efterrätten. De två fjortisarna bangar glassen så jag och Maria blir ensamma. Bra för plånboken.
Jag har precis tryckt ner skeden i bägaren när jag börjar kallsvettas och känner ett tryck över min svullna buk. Nu är goda råd dyra och med spända skinkor vaggar jag mot inrättningen, avsedd för att sjösätta ”barkbåtar”. Det var i grevens tid kan man säga.
Vad jag har stoppat i mig denna gången för att framkalla detta explosiva tillstånd vill jag låta vara osagt. Maria vill påskina att den där ölen på pizzerian minsann kan vara boven i dramat. Jag lutar mer åt den där yoghurten som slank ner för ett par timmar sedan.
Jag är iallafall som en ny människa när jag lätt och ledigt hugger in på glassen efter uträttat ärende.
Kvällen ägnas åt läsning för min del. Töserna ränner runt på campingen och Maria kollar serier. Regnet smattrar lätt mot husvagnstaket.
En riktig semesterdag.
