Jag utgår ifrån att det tar sin tid att bo in sig i vagnen. Just nu har vi någon form av ett organiserat kaos i skåp och lådor. Syns det inte så finns det inte är vårt motto den här sommaren i nya vagnen. Jag är ödmjuk inför uppgiften. Vi har inte bråttom. Planer på att införskaffa diverse lådor i olika storlekar och former för att på något sätt bryta trenden med att ”kasta” in sakerna växer fram. Maria har dock färgsättningen på lådorna som enda krav. Annars har jag fritt spelrum.
Frukost i det fria tillsammans med våra gäster från Kungsbacka. Jag är ingen stor uteätare. Djur av den mindre hygieniska sorten spatserar runt på diverse pålägg. De surrar runt från den ena yoghurtburken till den andra, nyss komna från miljöstationen längre ner på gatan. Den stigande solen smälter smöret och osten svettas. Nej, jag är ingen uteätare.
Det fantastiska vädret bjuder in till aktiviteter runt och i poolerna på Framnäsbadet. Vi har en liten knatte på ett år i sällskapet så Maria tar uppgiften att sitta i barnpollen och skvätta vatten på stort allvar. Jag tar några simtag i bassängen för syns skull. Nu har jag badat och kan med gott samvete breda ut min lekamen på gräsmattan och ha flygspan resten av dagen.
Gräsmattan svärmar av vita fjärilar. De vackra små flygfäna fladdrar omkring över den välklippta gröna ytan som om det inte fanns någon morgondag. Det är inte lätta att fotografera i deras nervösa tillstånd. Jag stapplar runt som Quasimodo i badbyxor med mobilen och försöker fånga de vingbeklädda larverna. Det är en syn för gudarna.
Den lilla jäntan har fått nog av vatten och värme. Det är dags att bryta upp. För enkelhetens skull beställer vi hela kostcirkeln i form av pizza. Det passar bra när man är utmattad av dagens aktiviteter. Min plan var, att efter den kulinariska explosionen, inta husvagnen och inte göra så mycket mer. En plan är just en plan och inget som är ristat i sten. Det fick jag lära mig den hårda vägen.
I samlad tropp marscherar vi mot Framnäs köpcentra. Det ska handlas, igen. Jag gör avbön och sätter mig i det relativt nya fiket utanför Ica. En latte och en mazarin på maten medan jag sträcker ut mitt onda knä. Resten av skaran försvinner som löv i en höststorm. Det går ingen nöd på mig. Jag älskar att sitta och samla intryck från min omgivning.
Väl tillbaka på campingen är det dags att fylla på med glass. Nu börjar det spänna över buken efter dagens kaloriintag och det är med tyngd jag slår mig ner i soffan när vi äntligen är tillbaka i husvagnen. Jag sitter och kollar på radiostyrda bilar. Tänk att de bara är några knapptryckningar bort. Vips!, så ligger det en i varukorgen med leverans innan helgen.
Klockan klämtar och den lilla tösen har kämpat tappert. Vi har överskridit tidsgränsen med råge. Tröttheten gör sig påmind och vi bäddar i förtältet för den lilla lyckliga familjen. Hoppas att de får en god natts sömn där ute. I morgon är en ny dag.
