Ades World

Månad: juli 2021

  • Campingdagbok 2021-07-22

    För att förhindra ett komplett garderobsbyte efter semestern måste jag och min sambo Maria hålla igång. Maria släpar ut mig på en morgonpromenad varje dag. Det är ingen ”stanna-och-ta fina-kort-på-blommor-promenad”. Vi halvspringer i dryga timmen. Maria har även turen att tycka detta är härligt. Där är inte riktigt jag än. Vi har lite olika syn på just den punkten.

    Poolen, eller snarare bassängen fick sig ett besök. Liv har ju dansat runt här vid ett flertal tillfällen redan. Jag hoppade i och simmade fyra längder.
    Jag är ingen badare. Jag förstår inte riktigt grejen. Det är blött, kallt och en jädrans procedur före och efter blötläggandet. Nope. Jag avstår gärna.

    Min största behållning av dagens bad är när en kille i 14-15-årsåldern drar sig upp i hopptornet.

    Högst upp ska han. 10:an. Den ultimata bedriften. Något att vara stolt över.
    Han går försiktigt ut så att tårna greppar om kanten ,10 meter ovanför vattenytan.
    Han tar djupa andetag och koncentrerar sig som Stefan Holm inför en OS-final.
    Länge och väl står det och väger. Han tvekar, tar ett steg tillbaka och slår sig på knäna och daskar sig på kinderna. Fram igen till kanten, nu jävlar ska han hoppa! Han blickar rakt ut i oändligheten, lutar sig fram och det ser ut som om vi har en vinnare!

    Under tiden kommer två knattar, kanske 9-10 år. De når knappt till axlarna på vår blivande stjärna som har stått där uppe länge nu och tvekat. Killen ger upp och släpper förbi ”valparna” som utan tvekan kastar sig ut och landar en evighet senare i det blå vattnet. Vår dalande stjärna går med modfällda steg mot trappan och kryper ner till 5:an där han kan glänsa.

    Senare på kvällen ska vi till Pinchos så det krävs en ordentlig tvagning av min numera grisrosa kropp. Ett besök i servicehuset är oundvikligt.
    Det är mycket folk och kö in till duscharna. Jag smiter ut igen och chansar på familjetoaletterna. Dusch och toalett i samma rum. Perfekt eftersom jag behöver göra båda.
    Jag blippar mitt kort och naturligtvis är det en städare där. Om jag vore en superhjälte så skulle det vara min superkraft, att pricka städningen av servicehuset perfekt. Varje gång!

    Ett rum är färdigstädat och jag kliver in och låser dörren.

    Har ni försökt att sjösätta en barkbåt inför publik? Det är så det känns när jag ska förätta mitt tarv.
    Det är knäpptyst och det enda som hörs är städarens gummiskrapa som sveper över det uppvärmda klinkergolvet.
    Jag sitter länge och väl innan jag kan duscha och göra mig klar.

    Maria frågar mig vilken klänning som är snyggast och håller fram tre, för mig likadana, svarta klänningar. Jag svär tyst för mig själv men finner mig snabbt och säger att det spelar ingen roll älskling. Allt klär en skönhet.
    Hon tittar uppgivet på mig och vänder in i vagnen och frågar Liv istället. Det verkar som om hon fick mer hjälp av den yngre kvinnliga generationen

    Pinchos! Jag älskar verkligen Pinchos. Alla dessa små rätter som man beställer med en app. Jag gillar det otroligt mycket. Hela konceptet tilltalar mig. Våra vänner är med och vi har gjort detta till en tradition.

    Det är gångavstånd till restaurangen från campingen så vi använder apostlahästarna. Det är ett vackert ljus när vi vandrar i den ljumma sommarkvällen.
    Jag fotograferar.
    Familj och vänner får posera.
    Jag fotograferar enbart med min mobiltelefon. Den är alltid med och den är väldigt kompetent.

    En glass om dagen är bra för magen är ett motto under semestern. Kvällens glass är något mindre än gårdagens enorma skapelse. Mätt från middagen gick denna Lakritsbomb lite trögt att få ner. Men det gick!

    Kvällen avslutades nära midnatt med en promenad längs vattnet.
    Livet är underbart på campingen!

    Med vänlig hälsning, Ade, familj och vänner.

  • Campingdagbok 2021-07-21

    Jag vaknar efter en orolig natt. Den där vattenläckan surrar i mitt huvud som en myggsvärm i nedre Dalälven.

    Det är dags att plocka fram verktygslådan och göra en okulär besiktning från utsidan.
    Luckan till kassetten öppnas i arla morgonstund. Grannar snarkar fortfarande efter den sena gårdagen.
    Jag ser direkt var vattnet kommer ifrån. Alla håligheter i det snövita utrymmet där exkrementerna hamnar för vidare transport till sin sista vila är vattenfyllda.

    Ett antal urvridna disktrasor senare är det torrt som strupen på en kamel.

    Jag lossar på två skruvar och böjer ut slangen. Med ett stadigt grepp släpper jag på kopplingen. Vattnet flödar och jag vrider åt igen. Hårt och bestämt. Det slutar att droppa.
    Vad det verkar har jag med mitt skarpa sinne och starka händer lyckats utföra min första reparation på egen hand.
    Förresten, det stämmer inte. Jag har gjort en ny skiva under den främre dynan i soffan. Den höll inte för en tonårsstjärt och förstärkningsregeln släppte med ett brak för något år sedan.

    Jag andas in den friska morgonluften och spänner ut bröstet. Stolt som en tupp, bred över axlarna, vaggar jag in i vagnen.

    -Älskling, det är fixat.

    Vi frukost blir jag hånad för min solbränna av kvinnfolket.
    Från örat och längs tinningen löper en blek rand, orsakad av mina glasögon. Det ser tydligen väldigt roligt ut. Tydligen blir det ännu roligare när jag frågar vad damerna har för förslag på åtgärder. De tittar på varandra och fnissar. Det kommer inget vettigt ur deras munnar så frukosten fortsätter.

    Husvagnssvensson fick sig ett besök. Reservdel införskaffades ifall min lagning inte skulle hålla måttet. Biltema har mycket kul och där gjorde vi även ett depåstopp och käkade körv.
    Ica för att toppa upp förråden och naturligtvis ska tjejerna in i klädaffärer.

    Jag strosar runt i detta lilla köpcenter i min ensamhet och stannar utanför Dressman. De har mycket snyggt och även kläder på realisation. Min manliga fåfänga tar över och jag kliver in, klädd i badbyxa, flipflops och t-shirt. Jag finner snabbt en utstyrsel som passar min personlighet. Kortbyxa med matchande linneskjorta. Perfekt!
    Det tar vi sa polisen.

    Vi tillbringar tid tillsammans med våra vänner som anlände igår. Barnen badar och fruarna tar en rask promenad längs vänerkusten.

    Männen, jag och Micke tar en sväng till baren för en vätskepaus. Semester i sin allra ädlaste form.

    Familjerna strålar samman och i gemensam tropp marscherar vi mot glassbaren. Jag beställer en alldeles för stor marängsviss med kolasås. Jag får min vas först av alla men sitter kvar sist med hälften kvar. Jag är ingen stor glassätare men kämpar på.

    Kvällen avslutades med en promenad runt campingen. Musiken från restaurangens trubadurer ekar mellan vagnar och stugor. Det är en härlig kväll.

    Med vänlig hälsning, Ade med familj.

  • Campingdagbok 2021-07-20

    Efter en god natts sömn vaknar jag, som alltid, av att hungern gör sig påmind. Det är synd att inte pizzerian har öppet innan 07:00. En kebabpizza hade suttit som en smäck!

    Laktosfri keso får duga. Det stillar skriet från magen för stunden.
    Som campare kan man inte enbart hänge sig åt soldyrkan och glassätande. Det finns vissa sysslor som måste göras om man vill hålla sig på god fot med damerna i sällskapet.
    Tömma gråvatten, fylla på färskvatten och kanske viktigast av allt, hålla sig undan tills dess att de vaknar ur sin skönhetssömn. Jag tassar ut i förtältet med min kesoburk och skriver lite innan jag börjar med slamra med luckor och kassetter.

    Klockan ringer och det är dags för Maria att vakna. Tycker ändå att det är härligt att man behöver ställa klockan för att inte sova bort hela dagen. Men sådan är hon, kvinnan i mitt liv och hon som gör mig hel.

    En morgonpromenad i det idag lite svalare vädret. Underbart! Vi går där tillsammans och pratar om allt och inget. Vi beundras över hur fint det är i Lidköping och att vi nog har hittat vår pärla.
    Vi närmar oss husvagnen och dess vackra fasad uppenbarar sig framför våra ögon.
    Det är en efterlängtad syn. Jag är trött efter en dryg timmes promenad i rask takt. Jag ser solstolen framför förtältet. I min lilla hjärna snurrar endast en liten tanke. Mitt akterkastell, djupt monterat med nedfällt ryggstöd.

    Med en enda liten mening rycker Maria bort hela min själ.

    ”-Vi måste köpa bröd till middagen” säger Maria. ”-Ska vi fortsätta promenaden bort till Ica?”

    Jag ser mitt liv passera förbi och drömmen om en avslappnad förmiddag verkar gå om intet.

    -Nej Maria! Jag tänker inte gå en meter till! Vi har semester och solen har precis gått upp. Middag ska vi käka i eftermiddag. Vi hinner nog bort till affären under dagen ska du se.

    Min reaktion kommer plötsligt och jag bannar mig själv. Nu förstår jag att det är mig hon är lik. Liv alltså. Inte sin mamma som jag gärna vill påskina när tösen får ett frispel.

    Som en bortskämd unge får jag min vilja igenom.

    Jag skriver lite och slappar. Det är 25 grader inne i vagnen och 21 grader ute i det fria. Vinden är svalkande.
    Maria fryser och kryper ner under bolstret med tröja och mjukisbyxor. Själv glider jag omkring med bar överkropp och tycker att livet är underbart! Vi är alla olika.

    Mina två bastarder kommer åter på besök. Det har väl ingen mat hemma så det är värt att åka bil i 40 minuter för att få sig ett skrovmål. Att hungern var den avgörande faktorn märks på den yngre av de två. Det första han gör är att käka frukost. Klockan är 12.

    Gossarna gör en heldag och stannar över middag. Grillat står på menyn. En rätt som svärmor brukade tillaga på campingen när Maria var liten och sprang runt i bara mässingen. Kotlett med upphottad kinamix och en valfri dressing. Utsökt!
    Vi hann med glass och milkshake I glassbaren innan det var dags för gossarna att dra sig hemåt.

    Vi kvitterade ut ett extra blippkort till Liv. Hon är ju i den åldern när det ska duschas i tid och otid. Det var lika bra att hon får ett eget kort.
    Det höll sig i ett par timmar sedan var det borta. Som den dryga pubertala tonåring hon är svarade hon nonchalant ”-Det löser sig.”
    Vem får lösa det? Jo, min plånbok. Det kommer att bli avdrag på månadspengen. Eller straffarbete. Diska eller i värsta fall, tömma latrinen.

    Maria halvspringer sin andra runda för dagen. Jag underhåller våra goda vänner Ida och Micke som anlände tidig eftermiddag med sin nya vagn.
    Vi sitter och småpratar till sen kväll och klockan börjar dra sina sista andetag för dagen. Vi gör kväll och det sista jag gör är att slänga ett getöga inne på dass. Vi har en liten vattenansamling i ena hörnet. Jag har sett detta under dagen och har hela tiden trott att det är Liv som plaskat lite väl mycket när masken ska tvättas bort innan läggdags. Nu kollar vi lite mer noggrant och ser att det kommer från hörnet vid toaletten.

    Skit!

    Det är svart som en sotarröv ute och vattenläckan får bli morgondagens bekymmer.

    Med vänlig hälsning, Ade med bihang.

  • Campingdagbok 2021-07-19

    Med rosor på kinden och solsken i blick kliver vi upp denna ljuvliga sommarmorgon. Hela familjen har längtat sedan vi lämnade in Kabelina på vinterförvaringen i fjol höstas.
    Det är en längtan som först känns som en önskan. En önskan om att få åka iväg.
    Ju längre tiden går och avresan närmar sig övergår önskningen till längtan. Det kommer verkligen att ske. Det är inte längre en önskan. Det är en sanning och längtan tar vid.
    Flummigt? Ja jag vet. Men vackert.

    Maria har som vanligt stora problem med sin packning. Berget av persedlar växer sig stort och starkt. Det märks att vi ska vara borta länge den här gången. En halv semester ska tillbringas på vår pärla Kronocamping i Lidköping.

    Jag har samma väska som jag alltid har. Den är bara lite tjockare över midjan så att säga. Liv har sin ryggsäck och någon påse med allsköns saker som kan komma till användning.

    Maria sitter på sängkanten och lider svåra kval. Hon har svåra och tunga beslut att fatta. Det verkar som om hon har kommit till insikt. Vi ska ju faktiskt inte flytta till husvagnen. Vi ska vara borta i två veckor med en snabb hemresa för att tvätta.

    Det råder ett lugn i min annars så vilda kropp. ”Vi har hela dagen på oss” är ett mantra som upprepas i mitt huvud. Det får ta den tid det tar. Inga tider att passa och det är ju semester!

    Den stora skylten tornar upp sig i fjärran. Vi är nära nu!
    Kön till incheckningen är inte allt för lång och Maria smiter in till receptionen. Lagom till att jag kör fram mot bommen kommer Maria studsandes, glad i hågen med blippkorten.

    Att slå läger och resa förläggningen är inget som jag tänker på längre. Solen skiner och det är inte groteskt varmt. Jag och Maria jobbar bra ihop. Vi är lika väloljade som ett rapsfält i Skåne. Koppla el, fylla på vatten och vattentaxin från biltema för gråvattnet etableras. Den obligatoriska välkomstmaten äts. En sommarfräsch pastasallad som var förberedd hemma innan vi åkte. Underbart!

    Liv är ännu mer tonåring i år och hur detta utvecklar sig ska bli intressant. Man kan säga att jag som förälder är otroligt ”cringe” i min blotta uppenbarelse. ”Pinsam sa Bill. Pinsamt Bull.”
    Man vet inte vilket humör hon är på. Det ändrar sig liksom från sekund till sekund. Hon har iallafall slagit följe med en kompis som brukar vara här på somrarna. De har inte setts på tre år men haft kontakt digitalt. Kul!

    Min son med kompis kommer förbi. De har båda semester och är raslösa. Vi tar en promenad runt campingen och efter ett par timma drar de vidare. Maria ger sig ut på egen hand. En träningsrunda.

    Med dramaten i släptåg vandrar vi i den ljumna kvällen bort till Ica för proviantering. Vi fyller den hjulförsedda väskan med allsköns läckerbitar. Kött, mejeriprodukter och vätska i olika smaker. Mina ohängda sönerna kommer på grillparty i morgon. Bäst att bunkra upp.

    Det är liv och rörelse på campingen. Folk skrattar, lyssnar på musik och försöker tysta sina skällande hundar. Barn springer runt som torra skinn och har det precis så kul som man vill att barn ska ha i den åldern. Klockan 23 är det som om någon drar ut kontakten.
    Det blir knäpptyst.

    Vi blåser tapto och drar ner rullgardinen. I morgon är en annan dag!

    Med vänlig hälsning, Ade.