Etikett: tillsammans

  • Campingdagbok 2021-07-22

    För att förhindra ett komplett garderobsbyte efter semestern måste jag och min sambo Maria hålla igång. Maria släpar ut mig på en morgonpromenad varje dag. Det är ingen ”stanna-och-ta fina-kort-på-blommor-promenad”. Vi halvspringer i dryga timmen. Maria har även turen att tycka detta är härligt. Där är inte riktigt jag än. Vi har lite olika syn på just den punkten.

    Poolen, eller snarare bassängen fick sig ett besök. Liv har ju dansat runt här vid ett flertal tillfällen redan. Jag hoppade i och simmade fyra längder.
    Jag är ingen badare. Jag förstår inte riktigt grejen. Det är blött, kallt och en jädrans procedur före och efter blötläggandet. Nope. Jag avstår gärna.

    Min största behållning av dagens bad är när en kille i 14-15-årsåldern drar sig upp i hopptornet.

    Högst upp ska han. 10:an. Den ultimata bedriften. Något att vara stolt över.
    Han går försiktigt ut så att tårna greppar om kanten ,10 meter ovanför vattenytan.
    Han tar djupa andetag och koncentrerar sig som Stefan Holm inför en OS-final.
    Länge och väl står det och väger. Han tvekar, tar ett steg tillbaka och slår sig på knäna och daskar sig på kinderna. Fram igen till kanten, nu jävlar ska han hoppa! Han blickar rakt ut i oändligheten, lutar sig fram och det ser ut som om vi har en vinnare!

    Under tiden kommer två knattar, kanske 9-10 år. De når knappt till axlarna på vår blivande stjärna som har stått där uppe länge nu och tvekat. Killen ger upp och släpper förbi ”valparna” som utan tvekan kastar sig ut och landar en evighet senare i det blå vattnet. Vår dalande stjärna går med modfällda steg mot trappan och kryper ner till 5:an där han kan glänsa.

    Senare på kvällen ska vi till Pinchos så det krävs en ordentlig tvagning av min numera grisrosa kropp. Ett besök i servicehuset är oundvikligt.
    Det är mycket folk och kö in till duscharna. Jag smiter ut igen och chansar på familjetoaletterna. Dusch och toalett i samma rum. Perfekt eftersom jag behöver göra båda.
    Jag blippar mitt kort och naturligtvis är det en städare där. Om jag vore en superhjälte så skulle det vara min superkraft, att pricka städningen av servicehuset perfekt. Varje gång!

    Ett rum är färdigstädat och jag kliver in och låser dörren.

    Har ni försökt att sjösätta en barkbåt inför publik? Det är så det känns när jag ska förätta mitt tarv.
    Det är knäpptyst och det enda som hörs är städarens gummiskrapa som sveper över det uppvärmda klinkergolvet.
    Jag sitter länge och väl innan jag kan duscha och göra mig klar.

    Maria frågar mig vilken klänning som är snyggast och håller fram tre, för mig likadana, svarta klänningar. Jag svär tyst för mig själv men finner mig snabbt och säger att det spelar ingen roll älskling. Allt klär en skönhet.
    Hon tittar uppgivet på mig och vänder in i vagnen och frågar Liv istället. Det verkar som om hon fick mer hjälp av den yngre kvinnliga generationen

    Pinchos! Jag älskar verkligen Pinchos. Alla dessa små rätter som man beställer med en app. Jag gillar det otroligt mycket. Hela konceptet tilltalar mig. Våra vänner är med och vi har gjort detta till en tradition.

    Det är gångavstånd till restaurangen från campingen så vi använder apostlahästarna. Det är ett vackert ljus när vi vandrar i den ljumma sommarkvällen.
    Jag fotograferar.
    Familj och vänner får posera.
    Jag fotograferar enbart med min mobiltelefon. Den är alltid med och den är väldigt kompetent.

    En glass om dagen är bra för magen är ett motto under semestern. Kvällens glass är något mindre än gårdagens enorma skapelse. Mätt från middagen gick denna Lakritsbomb lite trögt att få ner. Men det gick!

    Kvällen avslutades nära midnatt med en promenad längs vattnet.
    Livet är underbart på campingen!

    Med vänlig hälsning, Ade, familj och vänner.

  • Precisionsbombad i örat.

    Precisionsbombad i örat.

    Där sitter man, intet ont anande. Gästerna är samlade runt den tända grillen och det uppspelta samtalet hoppar från mun till mun. Vi är insvepta i lycka här på campingen.

    Det är då det händer.

    Det är precis då, vid denna perfekta tidpunkt, när livet är som bäst och alla väntar på en grillad korv med senap och ketchup, som det mest osannolika händer.

    Jag blir precisionsbombad av en liten, skitnödig fågeljävel. Med en träffsäkerhet som självaste Robin Hood hade blivit avundsjuk på, ställer alltså detta avskum till djur in siktet på mitt öra. Och inte bara det mina vänner, IN I ÖRAT! Fattar ni? Denna bastard till fågel träffar alltså mig med en skit rätt in i örat.

    Det liksom bara smäller till och jag undrar vad fasen hände? Efter lite panik, tops och mången skratt så är jag på banan igen. Helt otroligt. Vad är liksom oddsen för det?

    Gårdagen var iallafall till belåtenhet. Hantverksby nedanför Kinnekulle besöktes och vi hade en mycket trevlig dag med nära och kära.

    Idag blir en dag vid poolen.

  • Winter is coming.

    Efter att ha tillbringat fullständigt oacceptabelt många timmar i soffan är vi, Maria och jag äntligen framme. Alla tidigare säsonger av Games of Thrones är nu i färskt minne och säsong 8 är påbörjad.

    Det är rafflande. Slutet är nära.

    En rädsla av tomhet gror någonstans i sinnet. En tomhet som växer sig starkare ju fler avsnitt vi bockar av. Vad händer sen när allt är slut?

    Stunder av gemenskap. Glass och ostbågar. Pauser för att göra notiser om släktskap i ett linjerat litet skrivblock. Targaryen har fuckat upp det rejält kan man säga.

    Samtal och neddragna persienner. Önskningar om att klockan ska ringa läggdags för dottern. Tid tillsammans.

    Nu snart, någon gång i Maj sänds det sista avsnittet av GoT och vi återgår till vardagen igen. På ett sätt är det skönt. Mer tid till annat.

    Egentligen är det inte mycket som kommer ändras. Bara vårt gemensamma fokus. Annars är vi precis som vanligt, Maria och jag.

    The end is near.