Ades World

Etikett: lidköping

  • Campingdagbok 2021-08-01

    Vädrets makter spelar på vår planhalva denna morgon. Solen strålar smeker tältduken torr och förväntningarna om att kunna packa ner ett förtält i ett icke fuktigt tillstånd ser ut att införlivas. För att skynda på processen hjälper jag till med en liten värmefläkt. Man kan riktigt se hur de små demoniska ansamlingarna av rester från dåligt väder krymper och snart är ett minne blott.

    Den sista frukosten avnjuts innan förläggningen bryts. Det är totalt åtta pinnar i olika storlekar som håller upp tältet. Inget att lipa över. Jag rör mig som en oljad hankatt och några minuter senare är tältet nertryckt i förvaringspåsen.

    Maria jobbar som en furie inne i vagnen. Bolster, pynt och andra lösa föremål packas ner. Det sista jag gör att dra ut livsnerven som har försett oss och vagnen med värme och ljus de senaste två veckorna.

    Kabeln rullas ihop och läggs i kofferten.

    Maria vill inte gå in i receptionen och checka ut själv. Hon vill att jag ska följa med och skämmas.
    Jag erkänner, jag har slarvat bort ett blippkort. Det är inte det första som försvunnit under denna vistelse. Vi gjorde ett försök med eget kort till Liv.
    Det höll ett par timmar.

    Jag bannade tösen för detta men står nu alltså själv med mössan i hand och blicken i golvet.

    Resan hemåt går fint och tröskan som enträget vägrade att köra åt sidan norr om Grästorp skapade en kilometerlång kö och färden tog lite längre tid än vanligt.

    Nu ska allt packas upp och läggas på plats.

    Jag och familjen vill tacka alla för glada tillrop och kommentarer.
    Tack för den här resan och på återseende.

    Jag hojtar till när Campingdagboken finns för nedladdning i sin helhet.

    Med vänlig hälsning, Ade med familj.

  • Campingdagbok 2021-07-31

    Det är av någon outgrundlig anledning uppehåll i de senaste dagarnas himmelska vattenkaskader när jag tittar ut i förtältet.
    Ta mig tusan, det är ju nästan helt torrt!
    Perfekt!
    Efter morgonsysslorna river vi ner det fortare än kokt sparris.

    Idag var jag mentalt förberedd på att hänga med Maria på hennes morgonrunda. Min annars så smäckra lekamen har blivit hårt ansatt denna semester. ”Rund är också en form” tänker jag när träningsskorna knyts.

    Vårt samtal kommer under sista etappen på rundan in på min nyvunna kärlek till caféer.
    Detta är inget som jag i mina yngre dagar fattade tycke för.
    Jag ville på krogen.
    Att dricka te och prata känslor i någon obskyr källare var för vilsna själar och studenter.

    Det är ju tur att man kan ändra sig.
    Idag uppskattar jag en krämig latte och någon delikat bakelse på ett fik eller kondis.

    -Du kan ju dricka vatten och äta frukt någon gång också.

    Min dagdröm om läckerheter som dammsugare, chokladbollar och favoriten, budapestbakelse imploderar och försvinner lika fort som skatteåterbäringen.

    Visst älskling, nästa gång vi är på ett fik ska jag beställa in ett glas stilla vatten och ett knäckebröd. Det blir kanon!

    Efter en stadig frukost kollar jag växelvis på OS och Formel 1. Jag ser när gossarna Daniel och Simon tar medalj av ädel valör.

    Det relativt vackra vädret gör att vi väntar med förtältet. Vi duschar, tänder grillen och slappar.

    Enligt prognosen ska det vara grått men uppehåll. Det som slår ihärdigt mot det torra förtältet kan inte vara regn. Det måste vara enormt hög luftfuktighet.

    Idén om att få ner tältet under denna dag i torrt skick går om intet. Vi skjuter på det till morgondagen och tar en sista glass i glassbaren.

    När eftertexterna rullar på skärmen och det sista godiset är uppätet knyter vi oss.
    I morgon ska vi bryta förläggningen och rulla hemåt.

    Med vänlig hälsning, Ade och Maria.

  • Campingdagbok 2021-07-30

    Det är morgon och vi vaknar upp till nyheten om att ett flertal campingar i landet har drabbats hårt av nattens regnoväder.

    Här på Kronocamping i Lidköping har vi kommit lindrigt undan. Inte från regnet men från översvämmade platser där vagnar, bilar och semestrarna har blivit totalt förstörda av vattenmassorna.
    Våra tankar är hos dem.

    Telefonen ringer. Jag känner inte igen numret. Med hjälp av telefonens smarta elektronik visar den att samtalet kommer härifrån Lidköping.
    -Vem tusan kan det vara?
    Har jag tappat något? Nä, inte mig veterligen. Jag glider ju omkring i badbyxor där min packning består av en telefon och en snusdosa. Det har jag gjort i snart två veckor. Telefonen ligger ju där och surrar irriterat. Den kan inte vara den.

    Jag plockar upp luren och svarar.

    Någon vänlig själ har tipsat den lokala pressens redaktion om min campingdagbok. De vill komma till husvagnen och göra en intervju. Wuut?

    Naturligtvis tackar jag Ja och bestämmer träff under förmiddagen.

    Maria är glad för min skull men är helst långt borta när den flygande reportern anländer. Hon drar på sig träningskläder och drar iväg som en lurvig brakskit när Per från NLT dyker upp.

    Vi har ett trevligt samtal där jag berättar om mitt skrivande, min blogg och min familj. Vi avslutar med ett fotografi.

    Tack till den som tipsade NLT. Det är alltid kul att få uppskattning.

    Vi väntar besök av vännerna Niclas och Benita med barn. Det är ett säkert kort för en garanterat trevlig stund. Vi kör vårt vanliga program för besökare. En guidad tur runt campingen. Mat eller fika, beroende på hur lång vistelsen kommer att vara. Denna gång blev det mat på restaurang Sjökanten. Mycket mätta tar vi ett varv till på campingen för att skaka ner maten. Vi måste ju ha glass också.

    De unga i sällskapet är lovade ett besök på Framnäsbadet. Det passar bra. Jag höll på att somna, sittandes vid bordet av mätthet.

    Det skvätter lite från himlen när de tillresta roar sig i den uppvärmda bassängen. Det hoppas och plaskas. Vi är faktiskt kvar till stängningsdags och blir bland de sista som lämnar stället.

    När gästerna är avvinkade slår vi oss ner i soffan. Maria kommer på den briljanta idéen om en rask promenad till Hjertbergs för att handla mat inför morgondagens middag och kanske en påse plockgodis till kvällens film.

    Filmen är slut och vi gör oss redo för kvällen. När vi släcker lampan är det för näst sista gången denna semester.

    Med vänlig hälsning, Ade och Maria.

  • Campingdagbok 2021-07-29

    Om ni har missat det så går det ett OS i Japan. Jag som gammal atlet i den ädlaste formen av idrottsgren, löpning, försöker jag naturligtvis att följa detta evenemang med stort intresse. Avsaknaden av television i lopplådan dömer mig till att nyttja mina öron, precis som på den gamla goda tiden. Familjer samlades runt den icke så lilla radioapparaten för evenemang och underhållning. Det är lite åt det hållet när jag nu spetsar mina öron för att ta till mig vad som händer där borta i Japan.

    Det går så där. Regnet smattrar ettrigt och intensivt mot taket. Det är som om jag sitter i en tom konservburk samtidigt som trummisen från Metallica kör ett trumsolo. Det är öronbedövande och jag ger upp. Jag får lyssna på reprisen när vädret tillåter och sätter mig i soffan för att titta på vad som händer i verkligheten utanför.

    Några som skiter fullständigt i vad det är för väder är barnen på campingen. De kör på som vanligt. Det trampas runt på cyklar och hyrda trampbilar. Ett gäng töser kommer skyndande och en av dem genar lite snävt i kurvan och sandalens grepp släpper hastigt på vänster fot. De fanns inget hon hade kunnat göra, olyckan är oundviklig och hon ligger raklång i lervällingen. Hennes viktigaste ägodel är iallafall räddad. Som i triumf håller hon upp sin mobiltelefon mot skyn, tar stöd med ena handen och kommer på fötter. Tjejerna går vidare som om inget hade hänt.
    Underbart!

    Vi äter en sen frukost och med tanke på vädret har vi bestämt oss för en riktigt slapp dag. Inga planer ritas upp och slumpen får vara vår ledstjärna denna vädermässigt ostabila dag.

    Mitt OS-abstinens växer och jag har en snabb förhandling med Maria. Ett abonnemang måste införskaffas nu när inte SVT sänder OS. Discovery+ är det som gäller, oavsett vad jag tycker om det. Om jag inte kan höra kan jag ju titta på det. Min dator är med och älskling, du kan kolla på serier.
    Mina argument och oöverträffade övertalningsförmåga bär frukt och snart sitter jag där och glanar in i skärmen.
    Det fungerar riktigt bra. Mellan regnskurarna.
    Jag beslutar mig för att pausa när det regnar som värst för att göra lite nytta. Det finns dagliga sysslor att utföra.

    Maria blev så häpen över den kulinariska upplevelsen igår så hon vill ha en repris idag. En promenad till affären med var sitt paraply i dramaten. Vi klarar oss från regnet och således från att fälla upp paraplyerna.

    En snabb blick mot himlen och beslutet om att steka burgarna inne fattas utan att tveka. Och tur var väl det. Regnet kommer som på beställning så fort vi ens börjar tänka matlagning.

    Vi tillåts inte några större äventyr denna dag. Vi myser in oss i vagnen och njuter av att ha möjligheten att unna oss denna lyx i tillvaron. Det är en ynnest med en egen husvagn.

    Maria, som inte har gått någon träningsrunda idag börjar bli rastlös och och följer slaviskt väderappar i telefonen. Hon tar beslutet att hon hinner med en kvällspromenad. Som den godhjärtade kvinna hon är frågar hon om jag vill följa med.
    Jag var totalt oförberedd mentalt och mitt sinne var inställt på dokumentärer om svenska OS-framgångar och proppa i mig geléhallon, dödskallar med smak av hallon/lakrits och sega kolor.
    Inte halvspringa i drygt en timma! Jag tackar vänligen men bestämt nej.

    Lite nytta gjorde jag dock medan Maria var ute och svarvade på sin figur. Jag gjorde vagnen klar för kvällen. Ni vet, det gamla vanliga. Gråvatten och färskvatten.

    Med vänlig hälsning, Ade och Maria.