Etikett: kronocamping

Mörkret har lagt sig när vi i sakta mak rullar fram över den kolsvarta asfalten. Det svaga skenet från elstolpar och upptända husvagnar speglar sig i sporadiskt utspridda vattenpölar.

Ljuset leder oss längre in på campingen bland trogna campare som inte gett upp för höstens väta och den i antågande vinterns kalla nätter. En skarp högersväng och ett tiotal meter in på grusvägen tar oss till vår vagn. Kvällen är motsatsen till sommarens ljumma minnen. 

Vi har inte varit här på en månad. Livet kommer emellan ibland men vetskapen av att husvagnen alltid står här med sitt välkomnande ljusa anlete gör att tiden känns kortare än vad den egentligen är.

Dörren öppnas och doften är ren och full av minnen från den gångna sommaren.
Att kunna slå på värmen hemifrån i den där manicken som kallas mobil är ett tillbehör som visar sig vara något som jag inte ångrar en sekund. Det är behagligt varmt inne så tjocktröjan blir överflödig.

Maria tar kommandot inomhus och jag får trampa runt i det blöta gräset runt vagnen för att säkerställa vissa vitala funktioner. Gasolen vrids på och vatten hämtas i en kanna och dunk. Tyvärr är vattnet avstängt på platsen. De håller på att leta efter en läcka.

Jag trevar fram längs långsidan av vagnen för att finna locket till vattenpåfyllningen. Det är svart som synden. Himlen och marken flyter ihop i en enda mörk röra.
Nu är det inte så farligt som det låter. Jag vet exakt var locket sitter men för spänningens skull så brer jag på lite.

Två vändor till servicehuset och 40 liter vatten senare kan även jag slå mig till ro. Idol flimrar på teven. Godisskålarna är uppradade. Maria sitter på sin plats med en filt över benen. Inte för att det behövs, det är varmt så det räcker, men för att det är mysigt.

Nu börjar vår helg i rekreationens tecken. Det var detta som var själva idén med att ha säsongsplats. En fristad att kunna återhämta sig och göra precis det som dagen bjuder. Vi njuter i fulla drag.

På återseende.

Efter lite logistiska utmaningar rullar vi näst intill ljudlöst in på campingen.

Den lilla elbilen ger ifrån sig ett behagligt surrande när vi kryssar oss fram bland glest utspridda grupper av campare som vägrar ge upp.

Kidsen är lämnade i befintligt skick hos en väntande mor. Dotter och son ska ”stjälpa” till med lite målning i något rum. Sonen är i grunden målare men sadlade om till att rädda mindre simkunniga i stadens badhus. Väskan med diverse målarattiraljer som stått i förrådet får åter vädra frisk höstluft.

Efter en skarp högersväng tornar vår vagn upp sig. Tältet ser sträckt ut och sidorna kramar stommen som en duk kring en flygplanskropp. Det lyser hemtrevligt av de automatiska lamporna som tänds i skymningen. 

Det är höst. Inne i tältet är det kylslaget och vi ställer av all packning på tältmattan. Jag låser upp dörren och öppnar försiktigt. Det är alltid med en viss spänning vi slår upp portarna till vårt andra hem. En varm bris och en fräsch doft av nytt slår emot oss. Helt underbart. 

Tillvalet iNet Box till Aldesystemet visar sig vara en lyckoträff. Värmen slog jag på hemifrån någon gång under dagen och nu, tidig kväll, möts vi av en varm och mysig vagn som är redo att tas i besittning. Endast några få moment som att vrida på gasolen och koppla vattnet återstår.

Middagen klarade vi av innan vi åkte så det är fritt fram att slänga fram godiset och slänga sig i soffan. På teven flimrar Idol. Jag läser nyheter på telefonen. Det är en märklig värld vi lever i.

Jag förflyttar mig till dinetten. I det svaga skenet från batteridrivna värmeljus skriver jag dagbok. 

Det är en ynnest att ha denna tillflyktsort för återhämtning och att få sinnesro från den annars ibland stressiga vardagen. 

Nu blir det slagsida i soffan resten av dagen. En god bok, god mat och det bästa sällskapet i form av Maria. Underbart!