Ades World

Etikett: jobb

  • En morgon att minnas!

    Jag slår upp ögonen. Lyssnar….. Var det inte något som rörde sig ute på altanen? 

    Min blick fastnar på myggan som höll på att driva mig till vansinne i går kväll. Myggan är utspridd och väl tillplattad i taket efter ett välriktat slag med handflatan. Efter en lång och intensiv strid långt in på småtimmarna kunde jag åter släcka lampan och falla in i drömmarnas värld.

    Ja visst fan! Alfred har sin första dag på sommarjobbet. Kom gossen iväg?

    Jag smyger ut i vardagsrummet, kollar ut genom fönstret, japp, cykeln är borta. Han kom iväg. Med ett tafatt försök att gnugga bort sömnen ur ögonen hasar jag mig vidare genom lägenheten för att besöka ”tryckeriet” och “lägga en laser”.

    Efter att ha förrättat mitt tarv släpar jag mig tillbaka till sängen. Det är så där härligt ljummet under täcket. Maria sover djupt.

    Jag vet inte hur länge jag vandrade i drömmarnas dal men helt plötsligt står Alfred i dörren in till vårat sovrum och flämtar.

    Farsan! Du måste köra mig! Det är något som har trasslat in sig i kedjan på cykeln!

    Likt en möbelfjäder studsar jag upp. Efter endast ett par minuter sitter vi i bilen, på väg till Alfreds jobb. 

    Gossen berättar, fortfarande andfådd, “Jag hade ju kommit bort till Brandt (ca en halv kilometer) då det tog tvärstopp. Jag fick slänga upp cykeln på axeln och springa hem igen och väcka dig!”

    Jag anar vad det är som har trasslat in sig. Minnet av en kamouflagefärgad tröja som hänger på pakethållaren gör sig påmint. Livs kompis hängde den där på tork. 

    Efter leverans av ett stycke gosse, stressad men i tid, åkte jag hem för att ta itu med cykeln. Att åla sig ner i sängen existerade inte längre. Hungern hade satt in så det var bara att ge upp planerna på att sova länge.

    Jag meddelade ansvarig förälder att tösen nu är en tröja kort. Den satt djupt monterad i bakre navet och således bortom all räddning. Vi var båda överens om att det är sådant ”som händer”.

    Nu är allt frid och fröjd och semestern kan fortsätta.

    Med vänlig hälsning, Ade.

  • På tillbakagång.

    Mitt nya jobb innebär att dator och telefon är mina främsta redskap istället för hammare, såg och skruvdragare. Det är lite av en dröm för mig som är slav under den tekniska utvecklingens piska.

    Som telefonbärare erbjuds man för en ringa summa att även använda luren privat. Jag nappade på det. Detta innebär att inom en snar framtid kan jag säga upp mitt dyra privata abonnemang och spara en ansenlig summa i månaden. Uppgörelsen innebär också ett liv med obefintlig mobildata och en telefon som jag inte ens hade gett till min dotter. En rejäl tillbakagång alltså. Jobbmobilen kommer med förinstallerade appar som är anslutna till koncernens telefonväxel, officesuite mm. Jag hade säkert kunnat lämna in min Mate 10 PRO till IT-avdelningen men jag är sugen på något nytt.

    Bortskämd som man är med nästintill obegränsad surf så måste jag tänka på ett annat sätt. Jag måste ändra beteende. Hemma blir allt som vanligt. Wifi kommer att vara min bästa vän. Det är när jag lämnar nätverket och beger mig ut på platser där ingen uppkoppling finns.
    Vad gör man då?
    Skalar kottar istället för att kolla senaste Youtubeflödet? Bygger barkbåtar istället för att skrolla genom nyhetssajter? Måla en vägg och tittar på när färgen torkar? Jag vet inte. Kanske läsa en bok?

    Det är med skräckblandad förtjusning som jag kastar mig tillbaka i tiden.

    Jag har ju levt i en analog tid där internet ansågs vara en fluga. En tid när ett kassettband med låtar, inspelade från radion, åt upp batterier i min Walkman.

    Jag har levt i en tid när Anslagstavlan och tre minuter Tom & Jerry i Lilla sportspegeln var det enda tecknade som fanns att tillgå för en liten knodd i det digra utbudet av tvkanaler. Två till antalet.

    Riktigt så illa är det inte. Wifi finns ju nästan överallt. Det kommer att bli mina vattenhål. Det är där jag stannar upp och reser jorden runt i nyhetsflöden och historiska wikisidor. I radioskuggans svarta sken kommer ni att se mig huka över någon historisk roman eller faktabok.

    Väl mött.

  • 42 Adetoft stämplar ut.

    Livet tar ibland oväntade vändningar. När man tror att resan har nått sitt slut så kommer ännu ett vägskäl och beslut måste fattas. Precis ett sådant val stod jag inför för ganska exakt en månad sedan.

    Mitt jobb som formsnickare på Örs Cementgjuteri kunde inte vara bättre. Jag grejade i min lilla hörna med formar, lådor och speciella ursparningar. Jag hade förtroende att sköta ett upplägg som passade mig. Ibland kom någon kollega för en specialbeställning eller bara för att snacka lite skit. Det senare är lite av min specialitet.

    Om inte det där vägskälet hade dykt upp så hade jag stått kvar där i hörnet bland sågar, borrmaskiner och ritningar till pensionen.

    Stigen som jag valde går i en helt annan riktning. Lastbilar. 600 meter hemifrån. Det är lite skillnad från de 52 kilometerna enkel väg som jag hade till gjuteriet.

    Men som sagt, jag hade aldrig letat upp ett nytt jobb om inte detta kommit till mig. I morgon måndag är det jag som tar mig en liten promenix till mitt nya jobb.

    Mvh Ade

  • Spritlotteriet.

    Spritlotteriet.

    Jag fäller ihop tumstocken och trycker ner den i bältet. Magen kurrar och matlådan som morsan fixade i morse står i värmeskåpet. Tanken på hennes köttfärssås och makaroner får det att vattnas i munnen.

    Gerhard ropar och jag knäpper av mig snickarbältet och sällar mig till skaran av kollegor som drar sig mot byssjorna.

    Stämningen är hög. Alla vet vad som väntar. Vinnaren av veckans spritlotteri ska koras.

    Under frukostrasten skickades en ring med lotter runt. Jag minns inte vad dessa lotter kostade, det är ju snart 30 år sedan, men som den fattiga 17-åring jag var så köpte jag bara en lott. Många köpte fem eller fler lotter. Faan. Ska ”Kaggen” vinna första pris denna veckan också, eller är det den där jävla surkuken ”Roffe” som drar hem storvinsten?

    Första pris är en hel sjuttifemma. Den hade ju inte suttit helt fel till helgen. Oddsen är ju inte på min sida. En enda liten jävla lott som troligtvis är den största nitlotten som finns.

    Sören tar till orda. ”-Gubbar, det är dags!”

    Tystnaden lägger sig i den överfulla byggboden. Platschefen har tittat in. Han är den största snusaren jag känner. En snusdosa räcker till fyra prillor. Fattar ni? Fyra prillor! Grävmaskinisten som alltid har jeans och finskor på sig har också köpt några lotter. Alla på bygget vill vinna.

    Sören stoppar ner handen i en bygghjälm. ”-Tredje pris går till nummer 39.”

    Faan! Det är en elektriker från byssjan bredvid som kammar hem 6 st 50cl starköl. ”Hehe, det räcker ju iallafall på hemvägen,” skrockar han med snuset hängandes över framtänderna. Jävla tönt tänker jag.

    ”-Andra pris går till nummer 16!

    Skit också! En kvarting och 6 st starköl går till kranföraren. En liten torr gubbe som med all säkerhet kommer att sälja sin vinst till den som betalar mest. Fan att jag inte har cash!

    ”-Första pris, denna fina flaska Absolut vodka går till nummer……….

    Sören rör runt i hjälmen med sina stora händer efter en lott. Hans blick stryker runt bland förväntansfulla arbetare. Han har det där jävla flinet på läpparna. ”-Kom igen nu för faan Sören!” ropar Berra. Rasten är över!

    Första pris går till nummer 7!

    Men vad i helv….. Det är ju jag! Hallå! Det är jag! Jag har vunnit en stor fet flaska sprit!

    Applåder! Grattis Valpen! Jag får ryggdunkningar och glada tillrop.

    Dragningen är över och alla drar iväg ut till sina respektive arbetsplatser. Sören kommer fram till mig. Han har svårt att få ur sig det som vilar på tungan. Jag har mina aningar. Jag förstår att det sätter hans moraliska kompass ur spel. Jag är inte myndig och jag får absolut inte gå på Systemet och köpa sprit. Jag ser i mina tankar hur högvinsten byts till en stor cola och en chipspåse.

    Det var den helgen det.

    -Du Freddan, Jag kan inte ge dig en hel sjuttifemma. Tänk om det skulle hända något med dig. Då skulle jag få skit.

    -Jag fattar, sa jag. Det gör inget.

    -Du får en kvarting och fyra öl istället.

    -Ehh va? Okej……tack, sa jag och sken upp.

    Klockan slog fyra. Det var dags att åka hem. Med lätta steg och ett härligt klirrande från ryggsäcken när matlådan i rostfritt stål slog mot spritflaskan promenerade jag genom Partille centrum bort till busshållplatsen. Vilken jävla eftermiddag! Nu måste jag hem och gömma skiten för morsan och ringa PW!

    Mvh Ade!