Ades World

Etikett: husvagn

  • Vinfläckarna.

    Vinfläckarna.

    Livet är inte alltid 100% rättvist. Ibland får man en helt perfekt plats på campingens gräddhylla, andra gånger ”not so much”.

    Platsen vi fick var helt perfekt förutom att vi stod precis bredvid ett Systembolag som hade öppet dygnet runt.

    Denna inrättning befåglades av olika gäng under olika tider på dygnet. På morgonkvisten de lite mindre, blyga och försiktiga småfåglarna. De pickar lite på de saftiga, svarta bären men håller sig mest på marken där de beter sig som hundar och hoppar omkring bland bord och stolar för att hitta någon rest från gårdagens grillbricka. Det verkar som om dessa små, flygande fän mest använder trädet som skydd.

    Framåt förmiddagen vaknar då de luftburna attackbombarna. De sitter i gäng, planerar dagens bombräder och sväljer de där satans bären hela för att sedan gå till attack och precisionsbomba allt som rör sig.

    Ibland missar de och träffar bilar, förtält och naturligtvis husvagnar. Bomberna består av halvsmälta bär av okänd art. Nedslagsplatsen kännetecknas av en svart eller mörklila fläck som mest liknas vid utspillt rödvin på bästa blusen.

    Dessa små fläckar, gjorda med flit av luftens avskum, sitter ganska hårt i den vita plasten. Jag har nu på morgonen testat med vanligt schampo, avsett för husvagn men utan godkänt resultat. Det blir till att skaffa för ändamålet starkare kemikalier.

    Fega, berusade och förhoppningsvis med tarmvred, drar sig plågoandarna undan när måsarna börjar patrullera luftrummet. En måsskit hörs ju nästan när den vinande far igenom luften. Jag hittade just en sådan nedslagsplats, precis ovanför skidluckan. Man kan undra vad den måsen hade ätit. Med tanke på hur stor spridning skiten hade så är en halv budapestlängd en gissning så god som någon.

    Sista semesterveckan är påbörjad men säsongen håller på länge till

    Med vänlig hälsning, Ade.

  • Microfiberbadlakan, vilken grej!

    Microfiberbadlakan, vilken grej!

    Näst sista natten med gänget.

    Under veckans gång har vi blivit färre i sällskapet. Alfred blev hämtad av grabbgänget redan i onsdags. Fördelen med hans avresa är att vi kan plocka ner sovalkoven som annars tar upp en stor del i det lilla reseförtältet.

    Det överväger dock inte hans frånvaro. Att en 18-åring frivilligt vill spendera några dagar med päronen på en camping får väl ses som något unikt.

    I det fantastiska fredagsvädret spenderade vi någon timme vid polen. Fläsket stektes och bonnbrännan har jämnats ut en del.

    Fredagen var ännu en dag med besök. Härliga återseenden långväga ifrån. Mycket trevligt.

    Vår resa närmar sig sitt slut men vi smider redan nya planer. Apropå något helt annat än ränksmideri så måste jag slå ett slag för microfiberbadlakan.

    De tar ingen plats, torktiden är minimal och det är en fruktansvärt märklig känsla att torka sig med dem. Vilken fantastisk uppfinning. Finns de med inbyggda värmeslingor också måntro? Att försöka värma sig i ett blött lakan, gjort av microfibrer, är som att försöka släcka eld med bensin. Fast tvärt om.

    Fredagen bjöd även på grillat. Kycklingwraps.

    Vi börjar ”bo” in oss och känna oss hemma i vagnen. Med det kommer även mer matlagning. Det ska bli spännande att se vad menyerna kommer att bestå av nästa resa.

    Lördag morgon bjuder iallafall på regn. Ett fint sommarregn som strilar från en flammig himmel i grått. Färska frallor och en caffé latte är inhandlat och jag sitter i förtältet, lyssnar på regnets smatter.

    Det är lycka det.

    

    

  • Precisionsbombad i örat.

    Precisionsbombad i örat.

    Där sitter man, intet ont anande. Gästerna är samlade runt den tända grillen och det uppspelta samtalet hoppar från mun till mun. Vi är insvepta i lycka här på campingen.

    Det är då det händer.

    Det är precis då, vid denna perfekta tidpunkt, när livet är som bäst och alla väntar på en grillad korv med senap och ketchup, som det mest osannolika händer.

    Jag blir precisionsbombad av en liten, skitnödig fågeljävel. Med en träffsäkerhet som självaste Robin Hood hade blivit avundsjuk på, ställer alltså detta avskum till djur in siktet på mitt öra. Och inte bara det mina vänner, IN I ÖRAT! Fattar ni? Denna bastard till fågel träffar alltså mig med en skit rätt in i örat.

    Det liksom bara smäller till och jag undrar vad fasen hände? Efter lite panik, tops och mången skratt så är jag på banan igen. Helt otroligt. Vad är liksom oddsen för det?

    Gårdagen var iallafall till belåtenhet. Hantverksby nedanför Kinnekulle besöktes och vi hade en mycket trevlig dag med nära och kära.

    Idag blir en dag vid poolen.

    

  • Objudna gäster.

    Objudna gäster.

    För många på campingen började onsdagen i moll.

    Objudna gäster har under nattens mörkaste timmar skurit upp ett antal tält och tagit med sig tillhörigheter. Det mesta kom tydligen tillrätta men förtälten står med lappade fönster. Chockade och arga campingvänner ska nu försöka komma över den där obehagliga känslan när någon har gjort intrång i den privata sfären. Mycket otrevligt.

    Livet och semestern går dock vidare med trevligare göromål. Utflykt till Hindens rev. Min dotter, 11 år och inne i någon form av förpubertet tyckte naturligtvis det var ”astråkigt”. Men som familj håller vi ihop och livet är inte alltid 100% rättvist.

    För första gången står vi på en plats med eget vatten. Varför har vi inte gjort det förut? Somliga i familjen är som björkar om våren. De dränerar vattentanken fortare än kokt sparris och jag springer i skytteltrafik med vattenkanna och gråvatten.

    En slang ska därför inhandlas för att på ett bekvämt sätt tillfredsställa damernas vattenbehov.

    Idag får vi besök. Den äldre generationen luftar det gråa håret och hänger med till en hantverksby i närheten. Även den utflugna yngre generationen kommer. Min son med regering.

    Ett riktigt släktkalas i förtältet!