Efter en lång kram av självaste kung Bore kan vi lösgöra oss från vinterns hårda grepp och njuta av den starka vårsolen som får ögonen att kisa och folk ragglar omkring som om de vore snöblinda. Det ligger något kvar av vinterns vita avföring i de mest skuggiga partier där solen aldrig ler.
Det har bara varit några enstaka turer till vagnen sedan december. Under vinterns kalla täcke är vatten avstängt på campingplatsen och det är manuell påfyllning av livets vätska med hjälp av apostlahästar och dunkar. Vi är inte lata men ack så bekväma.
Vetskapen om att vi kommer tillbringa varenda lediga stund mellan ”rattmuff av” och ”rattmuff på” i vagnen gör att de få månaderna hemma känns överkomliga.
I detta nu står iallafall väskorna packade, bilen är laddad och kylväskan är full. I vanlig ordning väntar jag på att Maria ska få tryckt ner det sista ombytet i den massiva väskan.
Solen smeker horisonten och jag befarar att mörkrets inbrott inträder innan vi anländer på campingen.
Det kommer att bli ett litet stresspåslag innan man vet om allt fungerar eller inte.
Men det berättar jag om i morgon.
Håll i er. Nu kickar vi igång säsongen på allvar!
Kommentera mera!