Campingdagbok 2021-05-03

Jag har samma känsla i kroppen som inför ett tandläkarbesök. Jag har förberett mig mentalt i en vecka innan. Sömnen har varit dålig och magen orolig som en vulkan på Island. Jag har stämplat kompledig hela dagen och gjort alla förberedelser som en enkel man som jag, möjligtvis kan komma på.

Det är dags för besiktning av husvagnen.

Jag är som en nervös gräshoppa när registreringsnumret tänds upp i stora röda tecken på fasaden. Min bättre hälft är med som moraliskt stöd. Skylten blinkar ilsket och jag ger Maria en darrig blick. Nu kör vi älskling.

Jag ser redan direkt på bromsprovarens stora analoga visare att detta inte kommer att gå vägen. Höger sida ger knappt utslag. 

Sakta och metodiskt går de två herrarna genom alla punkter. Gasolsystemet provtrycks.

Kvittot på vår vagn från 2017, första besiktningen, två stycken tvåor. Bromskraftfördelning och färdbroms påskjutsreserv kort.

Nu har vi en månad på oss att fixa detta i den mest hektiska tiden för husvagnsmånglare. 

Det var som vi trodde, att få en tid hos någon av alla husvagnsförsäljare på denna sidan om midsommar verkar inte troligt. Tipset om att söka upp en vanlig verkstad som sysslar med släp vidgar ju vyerna lite, eller ganska mycket faktiskt, och jag bannar mig själv att jag inte kom på detta tidigare. En husvagn är ju faktiskt ”bara” ett vanligt släp med en lopplåda byggd uppepå.

Maria googlar som en galning och vi hittar en verkstad några kilometer bort får vår vagnsförvaring. 

Lundins bil & maskin. Maria blir mer och mer tveksam när vi följer den ringlande vägen ut på landsbygden. Vägen blir smalare och smalare. Dock asfalterad. Det tar jag som ett gott tecken. Jag säger att är det någon som kan fixa detta så är det Lundin. Jag vet vad dessa händiga gossar är kapabla till. Uppväxta på diesel och spillolja, mekat traktorer och tröskor så fort de kunde hålla i en skiftnyckel. Det lägger sig åter ett lugn över Marias ansikte.

Det är ingen hemma. Vi hänvisas till ett telefonnummer och jag fipplar med telefonen. En traktor brummar ilsket i fjärran och en man svarar i andra änden. Traktorn tystnar. En vänlig röst presenterar sig och frågar om han kan hjälpa till. Jag förklara mitt ärende och får till svar att det är inga som helst problem. Dumpa vagnen här nästa vecka så ska vi se till att fixa den. Mannen som jag talar med är densamma som är ute med traktorn. 

Jag och Maria åker hemåt. Glada i hågen över att vårt dilemma löstes. Visserligen återstår själva reparationen men det verkar inte vara något konstigt. Ganska vanligt tydligen på vagnar som genomlider sin första besiktning.

Vi stannade hos Fri-Bo i Sollebrunn för att kolla. Vem vet vad som händer till hösten? 

Tiden går fort och vår två veckor långa vistelse i Lidköping närmar sig med stormsteg. Vi längtar!

Med vänlig hälsning, Fredrik, Maria och Liv.

Kabelina!

Kommentera mera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.